Don´t blame us
Vi får nog be lite om ursäkt för våra nedstämda inlägg som vi lagt in på senaste. Men vad fan, hur kan man inte ha ångest för vad, när & hur man ska leva när man är 20 år. Jag kan inte förstå, eller jag kanske ska säga som så, jag är avundsjuk på dem som inte känner den här oron och ångesten och tycker att livet har rullat på helt perfekt efter studenten precis där dem är. Jag vet inte om det beror på att jag & Natha är människor som vill uppleva mycket och blir rastlösa, eller om det är spanien som format oss så här. Jag minns att min kusin för cirka 1 år sedan berättade för mig när jag sa att jag skulle flytta till Mallorca och jobba i några månader, att jag kommer ha jätte svårt för att bo hemma igen efter det. Missförstå inte mig nu att det handlar om just det här att bo själv med eget ansvar, utan för min del handlar det om att jag vill bort från en äkta vardag hemma i Malmö där jag haft vardag i hela mitt liv.
Jag får fortsätta att fundera på vad jag ska göra, som det känns nu så sticker jag någonstanns efter årsskiftet. Mina pengar har börjat ta slut så jag måste först jobba ihop pengar nu i någon måndag, har ju 2-3 jobb hemma nu ju så det ska inte vara några problem. Sen efter årsskiftet har jag ju cirka 4 månader på mig att göra något annat innan det är dags att flytta ner till spanien igen. We´ll se =)
Förfest i onsdags hemma i Tess lägenhet i Uppsala.
Här hade vi absolut ingen ångest! Fixade, festsugna och fulla av rosévin =)
/A
